Livet är tungt just idag efter en underbar helg.
Är det för att jämna ut balansen?
Ont i knät, massor på att måste göra listan och minst lika mkt på vill göra listan.
Det enda jag vill göra är att komma i balans. I balans för träning, arbete och hem. Nu är det bara arbete och hem. Ingen träning för mitt jävla knä som bara värker hela tiden. Vågar inte ens göra övningar för resten av kroppen…Jag vill komma ifatt med alla dessa jävla papper som ska skickas in för att barnens pappa hade den dumma sjukdomen som gjorde att han inte finns längre. Varje år ska jag skicka in dessa jävla papper och tala om vad jag gör med pengarna de har efter honom. De sitter ju i huset och på spärrat konto, vad kan hända, inte ett skit!Jag mår illa och slår bakut varje gång jag tittar åt dessa jävla papper. Jag ringde iallafall till hon som ska ha papprena och sa att jag är sen…
Jag kan nog säga att jag hatar papper. Alla papper som kommer från myndigheter och andra ställen där de vill att jag ska redovisa ngt. Snart kommer den där deklarationen också, där är det iallfall lite enklare, ett kryss och skicka in. Bara rädslan man har innan att det ska bli kvarskatt…
Jag hatar även människor som inte kan/vill/vågar visa sig svaga. Människor som tror att de är bättre än andra för att de har förmågan att prata för sig och ett stort behov av att visa att de kan och vet bäst fast det egentligen inte är så alls. Jag har precis skällt ut en person som inte var närvarande, det gjorde jag framför mina barn, en person som står dom nära och behöver men som går mig på nerverna och nej det är inte deras farmor, vi kommer bra överens just nu. En annan person som tror han vet allt och kan allt och inte kan visa sig svag fast jag tror att han skulle behöva göra det. Jag skulle vilja skrika på honom och inte på mina barn, men jag är feg och vågar inte.
Jag var på väg in till begravningsbyrån idag, tre år senare, för att skälla ut kvinnan där inne för att hon pratade skit om mig när jag var närvarande. Inte mig som person men mig som exfru. Så lågt men jag blev så paff att jag inte sa ngt då och inte senare heller. Varför ilksan kom idag vet jag inte och jag tog mig i kragen och la tillbaka ilskan igen. Jag kan inte efter tre år komma och säga hur hon kränkte mig då.
Så….
Nu är timmen sen och alla barnen sover med en dröm om varför mamma skrek idag, Förlåt kära barn det var inte på er, bägaren svämmade bara över lite.
nickakacka 