Sörjer

Etiketter

Fårö, fiske, släkt

Jag sörjer min ex-man.
Här sitter jag på hans älskade Fårö när han inte finns längre. Jag var härifrån under de åren vi var skilda. När han gick bort kom jag tillbaka. Det är med blandade känslor jag är här. Det fanns en tid när jag inte ville vara här. Det var för mkt folk, vi bodde ofta med hans bröder med familjer vilket gjorde att jag inte fick plats. Jag försökte säga det till honom men han förstod inte riktigt det. Nu är jag tillbaka igen. I år får vi vara här i huset själva, inga bröder, inga gäster, bara jag och barnen. Min nya mr T är inte här, jag orkar inte det och inte barnen heller.
I går var barnen ute och fiskade på träsket precis som deras pappa skulle ha gjort.
De har redan invigt fotbollsplanen, precis som deras pappa skulle ha gjort.
Vi har varit på middag med släkten, precis som deras pappa skulle ha gjort.
Vi ska på middag idag igen precis som deras pappa skulle ha gjort.
Jag är tillbaka igen och jag umgås med hans släkt som älskade honom så mycket.
De som är här nu bryr sig om mig, de pratar med mig, umgås med mig på mina villkor när jag orkar och kan. Jag känner att de bryr sig.
Samtidigt kan jag inte låta bli att gråta en skvätt idag.
Han älskade sitt Fårö.

Annons

Fårö

Etiketter

Fårö, släkt

Nu är vi på Fårö.
Ni som läser detta har sett min bild högst upp – en bild av vägen till stranden. Den vackraste vägen i hela världen.
Den vägen får jag gå eller cykla varje dag i två veckor 🙂

Mina barns älskade Fårö, min exmans älskade Fårö och när jag får vara ensam i huset med min familj, mitt älskade Fårö.
Lugnet och ljuset på denna ö är oslagbart.

Jag får vara här på låns. Så länge mina barn vill att jag föjer med får jag åka hit och vara här med deras släkt. Det är mina barns hus som de ärvt av sin far. Det är mina barns släkt på sin fars sida som är här runt omkring. Barnen delar huset med sina farbröder och runt om finns farmor/farfar, kusiner, sysslingar och pysslingar. Jag är här nu med mina barn och de i släkten som är här är de jag umgås mest med. Fastän jag och barnens far var separerade när han dog, tog släktingarna emot mig igen med öppna armar. De drog in mig i gemenskapen igen utan knussel. Tänk om alla kunde göra det. De är de bästa.
Ikväll var vi på middag och i morgon ska vi på middag igen, på min födelsedag bjuder de in mig. Jag sa ikväll att jag inte orkar bjuda igen, att jag är trött. Jag bjuder in till knytkalas och obligatorisk fotbollsmatch, det är ok för dom.
Här får jag vara, träna, sova, hämta krafter. Ibland kommer exsvärmor med lite krav men just nu kan jag hantera dom ganska bra, det känns helt ok.

Dags att sova, i morgon ska det bakas tårta och tränas!

Natti natti