Det värker lite även i själen. Kroppen suktar efter närhet och kärlek. Händer på kroppen som letar sig fram. Senaste nätterna har drömmarna gått åt det hållet. Men jag vet att det inte blir så. Jag har själv valt bort det och jag har bara mig själv att skylla på.
Jag har en stående inbjudan in till stan till mr T men tiden ryms inte. Jag sitter i förorten med värkande knän och värkande hjärta. Det är inte synd om mig alls. Jag trivs riktigt bra men jag blir påmind när jag drömmer dessa drömmar på nätterna.
nickakacka 